Om social fobi

 

Den betydelse som det sociala livet har för oss kan också medföra att vi utvecklar en rädsla för att göra någonting som kan orsaka en negativ och oönskad konsekvens. I många fall behöver man inte ha blivit utsatt för den fruktade konsekvensen för att utveckla social fobi; de bevis man tycker sig ha är istället ofta självgenererade utifrån en komplicerad kedja av tankar, känslor och beteenden som ständigt tycks få sin näring från den ambiguitet och relativitet som i vissa avseenden kännetecknar det sociala livet.

Social fobi utgör den absolut vanligast förekommande ångeststörningen med en uppskattad prevalens på 9 - 13% av befolkningen (sett över hela livsspannet). Detta innebär att det troligtvis är flera hundratusen människor som bara i Sverige har sådana besvär att de uppfyller diagnoskriterierna för social fobi.

 

Diagnoskriterier

 
  • En uttalad och bestående rädsla för en eller flera olika sociala situationer eller prestationssituationer som innebär exponering för okända människor elle risk för kritisk granskning av andra. Detta grundar sig i en rädsla för att bete sig på ett förödmjukande eller pinsamt sätt eller visa symptom på ångest.
  • Exponering för den fruktade situationen framkallar så gott som alltid ångest, vilken kan ta sig uttryck i en situationellt betingad eller situationellt predisponerad panikattack.
  • Insikt om att rädslan är överdriven eller orimlig.
  • Den fruktade sociala situationen eller prestationssituationen undviks helt, alternativt uthärdas under intensiv ångest eller plåga.
  • Antingen stör undvikandet, de ångestladdade förväntningarna eller plågan i samband med de fruktade sociala situationerna eller prestationssituationerna i betydande grad ett normalt fungerande i vardagen, i yrkeslivet (eller i studier), i sociala aktiviteter eller relationer, eller så lider personen påtagligt av att ha fobi.

(DSM-IV-TR)